Nokia

Är hälsovården beredd på de elöverkänsliga?

Insändare av Tytti Enroth-Nortes i Borgåbladet, 15.05.2007

[Själv rekommenderar jag inte hälsovård (läkaren, sjukhus, mediciner...) utan Guds väg till hälsa - cybe]

 

Tytti Enroth-Nortes i Sibbo är ordförande för den nystartade föreningen Finlands Vågbrytare.


Elöverkänslighet EHS (elektrohypersensitivitet) har diskuterats livligt i ett par årtionden utanför vårt lands gränser både i massmedia och i medicinsk litteratur. I själva läkarutbildningen och i dess traditionella facklitteratur existerar sjukdomen däremot inte - åtminstone inte hos oss.


Vad är EHS? Kort kan man säga att EHS är en ofrivillig förmåga att uppfatta elektromagnetisk belastning. Man talar om förlorad homeostas, d.v.s. den sjukas organism kan inte - till skillnad från en frisks vidmakthålla en optimal reglering vid olika sortens belastningar, som t.ex. mikrovågor. Talades det om att vi alla är elektriska varelser, där varje cell och varje organ är sändare och mottagare av elektromagnetiska svängningar, kunde förståelsen för EHS kanske öka.


Att sjukdomen är insyltad i det 21:a århundradets märkligaste tvekamp gör inte saken lättare. Det talas om ofarlig teknologi kontra farlig. Den ena parten vill ha mera makt och pengar. Den andra parten försvarar sin rätt till liv.


Mångbottnad överkänslighet

EHS måste ses som den yttersta varningssignalen på att något gått snett. Att forneka strålningens påverkan på vår hälsa är meningslöst. "Mikrovågssyndromet" sprider sig. Intressant är dess likheter med "Gulfkrigssyndromet". Också det innefattar komplicerade störningar i nerv-, hormon- och immunfunktionerna, men även i de partier av hjärnan, som styr minnet och koncentrationen. Båda symptomkomplexen ser ut att ha sitt ursprung i strålning och kemikalier. MCS (multipel kemisk överkänslighet) föregår ofta EHS.

Syndicate content